Thanks, Mr.Nerimon

Okej, "The tiny little chiken" har invaderat (alla icke Nerdfigthers, kolla vlogbrothers) och mitt liv har blivit en enda röra av pappersnäsdukar och zyx tabletter, så jag är väll inte riktigt på topp idag. Var hos doktorn, som stack ner en bomulls topps i min hals utan förvarning (höll på att kvävas/kräkas)men hon hittade inget som gick att behandla och sa att det skulle gå över av sig självt, men det sista "kom tillbaka på onsdag om det inte blir bättre" oroar mig lite... Men min lillasysters böcker (reserverade på mitt kort) hade kommit till biblioteket, så vi drog dit och hon lånade sina tre böcker och jag hittade lite spontant (som vanligt) tio böcker som snabbt blev lånade och nerstuvade i deverse väskor, och precis när vi skulle fara ut och skynda till T-banan (jag skulle med en båt) piper det, och vi måste tillbalka in för att bevisa att vi INTE hade stulit något. Vilket resulterade i att den arme biblotikarien var tvungen att avlarma tretton böcker på en arbetsyta som rymmer max två, medan jag stod och tittade på klockan. Men när det var klart och jag tackat för all hjälp han jag precis med både tunnelbana och båt, och jag och mamma gick till rosendal och fikade. Det var mysigt, men allt mitt snytande (och min känsliga näsa) frambringade ett näsblod jag hälst hade sluppit, och det orsakade en viss blekhet i mitt vanligtvis ganska normalfärgade ansikte. Så när det började regna, åkte vi hem, och jag gick raka vägen till min säng för att kolappsa bland mina tusen kuddar som hjälper mig i min 90 graders sovning (kan inte andas annars) där jag sedan stanat (med undantag av maintagt) hela kvällen. Och medan mamma och syran var och såg på bio, har jag upptäckt den fantastiska världen av nerimon (Alex Day). Har inte tittat så mycket på hans videos, har mest lysnat på hans musikmen det tog jag snabbt igen idag. Så han ska ha stort tack för att ha underhållit mig under kvällen. Det är så fantastiskt vad youtube kan erbjuda för en snorig unge som inte har något bättre för sig. Och när mamma kom hem med "Geisha dreamy caramel", kändes livet inte fullt så hemskt. Så, ska nog sluta nu innan alla alvedon påvärkar mig för mycket. Dream sweet dreams!
Kommentarer
Trackback