Var hoss Ester i går kväll, på barnkalas. Vi var elva stycken femåringar som sprang omkring, dansade, åt godis och kletade chokladmoss på varandra. Vi skulle vara så barnsligt klädda som möjligt, så jag satte på mig ett par glitter tights (från första julshowen, skulle aldrigt köpt dem själv), en alldeles för stor rosa tröja (lånad av min lilla syster-->anledning till färg och storlek) och ett par svarta shorts. Allt detta kompliterades sedan av ett par rosa/grå/blå/grön randiga ben värmare (lånat av syster, igen), ett guldigt och ett rosa plast örhänge (sådana man får i prinses tidningarna, sparade från tio år tillbaka). en liten ryggsäck med en nalle utstickande från öppningen och två små fjärils tofsar som höll upp en liten bit av mitt hår på var sida om huvudet. Var faktiskt ganska nöjd (det blev i alla fall bättre än vad jag trodde att det skulle bli). Så, väll hemma hos Ester öppnades det packet (ett par torghandskar, ett armban och en tavla från mig), det kördes dansstopp med smurfhits och låtar från melodifestivalen, hela havet stormar med Ester's stor favorit: Oskar Linnros och lyssnades på nya stor-hitten: Ester's (och någon mer) rapp, tillfäligt döpt till "Mannen är det du?". Den var faktiskt ganska bra, om det inte varit för att huvudsakliga delen av det som sas, inte hördes. Men om man spelade in den på nytt, skulle den helt klart sälja stort. OBS! Ester blev inte stormförkust över att vi råkade höra den (det var alltså inte hennes mening att låta resten av världen ta del av detta mästerverk) och än mindre när vi fösökte spela in den. Men vi lyckades, så jag vill passa på att be om ursäkt; förlåt! Så, nu kan jag lyssna på den med rent samvete (<--vänta lite nu...). Vi lekte "mata varandra med chokladmoss fast ni inte ser varandra" leken (går ut på att två personer sitter med ögonbindel och skyddskläder, och ska försöka mata varandra med chokladmoss med varsin sked). Det var Nelly och Martina (?) som började, och det blev kladigt väre. Det var chokladmoss överallt. På bordet, på stolarna, på deras hakor, kinder, ögonbindlar, händer, skyddskläder, näsor och hår. När dem äntligen var klara var det Jill's och Emma's (?) tur. Dem tog på sig kläderna och ögonbindlarna, satte sig ner, sträkte fram skedarna, och lyckas med en gång. Alla blev jätte förvånade, och lite besvikna över bristen på klet, så när dem hade larvat lite fick dem gå. Efter det var det inte riktigt någon som ville, så det blev tårta istället, medan vi pratade om första gången vi träffade Ester. Jag kom inte ihåg, så jag var den ända som tråkigt sa "jag mins inte, men jag kommer ihåg att jag tyckte du var cool" medan alla andra kom med roliga och pinsama minnen. Sedan blev det prat om Benjamin (p.g.a repliken: nu ska vi inte prata om Benjamin) och om Olivia (p.g.a repliken: nu ska vi inte prata om Olivia), och sedan var klockan elva, och jag var tvungen att gå. Men det var en väldigt glad femåring som gick hem och lade sig för att sova.


P.S angående rubriken: Ester hade ett fönster öppet, och utanför det är det ett tak=man kan ligga där. Men det är precis vid kyrkan, så Estern sa att det inte är så bra om vi går ut där (håller med). Men under festens gång var det någon som kastade en godis elefant på någon, som i sin tur kastade den på Ester, som kastade ut den genom fönstret. Då sa någon "Jag trode att man inte fick gå på taket" varav Ester svarade "Mäniskor, ja, jag sa aldrig något om elefanter" och lade sedan till "Elefanterna flyger i skymningen". Jag tyckte det var fenomenalt, antecknade på mobilen och använde det här.