Klockan är alldeles-för-sent och jag sitter helt oföskämt och väsnas med min (hrm, vår) dator. Men som alla tjatar om hela tiden "man ska smida medan stålet är varmt", och det kan jag säga, det är bränhett just nu! Har precis kommit hem efter min första (om man inte räknar med alla brorsan konserter, men det gör man tyvär inte i det här samanhanget) konsert någonsin, och jag är fruktansvärt nöjd. Bättre kan det inte bli! Tänk er en scen som har fem eller sex (jag såg inte riktigt) syntar/pianon, tre trumset, två gitarrer, en fiol och en cello och tre mikrofoner (varav två med special ljud) och fem människor, varav en är Adam Young, Owl city i egen hög person. Owl city, är inte ett band. Han är ensam om att göra och spela in musiken till sina album, men inte ens han kan spela alla instrumen samtidigt live. Så fyra profsmusiker var där, och oj, vad det lät bra! Och ljus-och ljud arangemang var fantastiska, och publiken var fantastisk, och förbandet var fatastiskta, och allt var fantastiskt! Weeeeh<--någon som behöver sova. Allt började med att dem kom in, och började spela, halt otroligt bra, på alla tre trumseten, och ja, det var helt sjukt! Sedan fortsate det otroliga bra i en timme och en kvart, och jag tog typ tusen bilder (ockej, bara hundra. Mitt baterri tog slut!) som jag vill lägga upp här, men jag är lika oteknisk som förut, och fattar inte hur jag ska instalera det där himmla programet. Men jag har köpt två armband, en tygkasse och en t-shirt, bara för att (och för att det var sjukt mycket billigare än i fall jag hade köpt dem via internet), och det är ju alltid nice (*gråt* min månadspeng). Nä, nu måste jag sova, jag har säkert glömt säga masa viktiga saker om koserten, men jag är lite för tröt och lite för omtumlad. Sov gott!