Sitter just nu och plugg-strekar, äter yoghurt med banan (fast att jag inte gillar banan) och har precis tagit reda på att mitt hår torkar nästan helt om jag hoppar upp och ner tre gånger. Jag tror att jag är alvarligt skadad av att ha för många saker jag MÅSTE göra varje dag, som plugga, träna, diska, städa m.m, och jag känner mig relativt mycket som en geléhög som inte orkar göra annat än att låååååååångsamt släpa sig längst marken till och från olika aktiviteter, som skola, sjukgymnastik, kör och japanska. Hade förövrig japanska idag. Det var super kul, och vi lärde oss mer om klockan, fler hiragana tecken, och att sûpâ (utalas "supa") betyder "supermarket"och att "kara", som också är en koreansk tjejgrupp, betyder från. Jag kommer förevigt att komma ihåg när Mo-chi skulle säga "jû-ji han kara roku-ji made desu" (från kl. halv elva till kl. sex), och hakade upp sig för att hon var tröt (precis som jag) och började säga "jû-ji...jû.ji..." och jag börjar göra vår sitt-verision av Kara's "Mr.". Vi skrattade ofantligt mycket (och vi kommer aldrig mer att glömma att det heter "kara"). Fast bäst(?) idag var nog att Linus, en av våra super roliga och konstiga lärare, som jag aldrig någonsin har pratat med, började "mobba" mig. Det började i matsalen när jag tog vatten, och han stod bakom, och plötsligt sa "flytta på dig unge, nu ska jag ta!". Jag hoppade till, och gick omtöknad tillbaka till mitt bord, medveten om att han bara skämtade. Sedan fortsatte han hela dagen, och det var både roligt och aldeles hämskt. Jag förstår och tycker till 75% att det var roligt, men restrerande 25% har folkfobi, och tål inte riktigt att man skämtar om sådant. Så jag skrattade OCH grät, och jag grät inte för att skrattade, utan för att jag helt enkelt reagerar så när jag känner mig trängd. Sedan, när jag skulle in till min mentors lektion, och gick fram och sa på skoj "hjälp mig Petra" (för att jag viste att Agi hade berättat) och hon svarade "Mobbar Linus dig?" svarade jag med låtsas ynklig röst "Jaa", började hon skratta och sa "thats so funny!!!!". Jag, Agi och min höggravida mentor skrattade så att tårarna sprutade, och den här gången 100% för att vi skrattade så mycket.
Jag har skrattat mycket idag, för en gång skull, och det käns väldigt skönt. Största garvet var nog ändå på MAX, i en så bisarr situation att jag inte orkar skriva ner det just nu. Ska fika lite nu, mamma har klarat sin tenta, så det blir lite glassmys. Kram!!