I'll wait for you
I'm on my way
Hur kan man vara hemma på en vardag men ändå få närvaro i skolan? Jo! Man har opererade tår när skolan har idrotts dag och pratar med sin mentor! Nice! Men jag har ändå jobbat hela (typ halva) dagen. Resten av tiden ägnades åt att skriva klart brevet till Jossan, rita två Totoro bilder i brevet, skriva ner en bra låt (vi tippsar om låtar) i brevet, och posta brevet (min lilla syster kom precis när jag var på väg, så hon gjorde det i stället). Och, framför allt: tittat på SHINee's först konsert i japan. Hela! Och den var super bra!! Dem såg ut att ha så roligt på scen! Vill värkligen kämpa för att också kunna göra något liknande! Fightu! (även om det bara är en dröm)
Fick en musikvideo idé igår kväll, till SHINee's "AYO", och med lite planering (och sex personer till) kan det nog bli riktigt bra. Problemet kvarstår: mina-dumma-fötter! Även om dem är på betrings vägen, så kommer det inte bli möjligt i år T.T Men hoppas på 2012 (och att idén håller)! Ska titta på mer SHinee nu, även om jag börjar dra ner på tittandet. Det käns som om vi skrapar efter dem sista engelsk textade klippen från youtube, och det börjar kännas som om dem snart kommer ta slut. Hoppas inte! Kram!
Världens vackraste tomat
A sweet suprise!! Thank you^^
Har varit hemma från skolan idag med, men sattsar på att gå i morgon!! Har suttit hemma framför datorn och nördat SHINee (what a suprise!) och mejlbombat Moa och Alicia (Med? SHINee klipp! Vad trodde du?-^^-). Syrran kom hem och berättade att allas våran maskot Adam hade klippt håret *snyft* och att hon absolut ville lyssna på SHINee med mig. Jag blev relativt överaskad, och när jag frågade varför fick jag ett "Dom dansar ju så bra..." som svar! Hon har också fastnat för SHINee (lite fakta: vi är totala motsatser, hon hatar, av princip, allt jag gillar, och börjar gilla saker, av princip, som jag inte tycker om. Just so you know)! Men medan vi satt där och tittade på Lucifer för sjuttioelfte gången, ringde det på dörren. Och inte var det mamma, som jag först trodde, som stod där (syrran öppnade), utan Alicia, Anna N och Moa!!! Dem sötnosarna kom och överaskade mig! Det var det sötaste jag varit med om på länge^o^ Agi var tyvär tvungen att gå direkt, men Moa och Anna stanade och fikade. Jag passade på att visa Haru Haru också, vilket slutade med en... vänta, jag kanske inte bör skriva det här. Det är lite personligt (även om personen i fråga är just för tillfället min ända läsare. Kanske är det då också bäst att akta sina handlingar, så att man inte står där helt utan läsare^^;). Så om Moa tillåter, kan jag ändra det här <--- och skriva in den rörande text som egentligen skulle kunna stå där. Okej, lets move on. Vi satt och åt Muffins (med stort M) och vindruvor, och var allmänt flumm.
Jo, två saker ska jag nämna (så att dem får sin rättmätiga plats i världshistorien) :
1) När Alicia skulle iväg, följde Moa med ner till T-banan, och passade då på att köpa en glass. En daimstrut, närmare bestämt. När hon sedan kom tillbaka var det min syster som öppnade, och reaktionen var typ "Va?! Har du glass?!" varav hon började stänga dörren medan jag utbrast "Men Moa, inte daim!!" (<--anledning: Anna är nötalergiker. Daim innehåller nötter.) medan dörren smälde igen framför näsan på Mochi. Responsen var en liten, skamsen och utestängd Moa som sa "Förlåt" alldeles ångerfullt. Det var något av det roligaste och gulligaste som någonsin hänt, så vi släppte in henne (not: Anna tål att någon annan äter daim i samma rum. Åtminståne gjorde hon det idag).
2) Vi satt och fikade och pratade, då Moa tog upp en vindruva, och skulle blåsa bort ett litet skräp som satt på. Jag noterade detta lite svagt, som inget särskilt, men helt plötsligt började hon skratta. Jag tittade dit, men såg ingen vindruva, och sa då (lite korkat kanske) "Va? Har du blåst bort druvan?" varav det blev ett fasligt liv om att vindruvor är mat, inte skräp. Det slutade med att vi döpte om druvor till "skräp", bara för förvirrad enkelhets skull.
(så då var det avklarat) Och sedan gick dem hem, medan jag gick till kören för att mötas av underbara Nelly's och Ester's stora ögon och utroppet "VAD FINT!!!", som då då, syftade på mitt hår. Jag, som inte riktigt bryr mig (specielt inte när jag är alvedon påvärkad) förstod inte riktigt vad som var fint, tills dem började pyssla med mitt hår. Blev lite glad att dem spontant kommenterade (<--suger åt sig allt som är positivt som en svamp suger åt sig vatten när jag är lite deppig). När vi sedan var klara och jag satt utanför för att ta mina mediciner, kom dem fram för att säga hej då, men blev helt upptagna med att beskriva hur jag såg ut. Ester's trevande försök "Du ser ut som, som, världens vackraste tomat! Nej, kanske, att sagoväsen, ja, typ, ett skogsrå! Utan hål i ryggen och svans!"
Sedan bar det av hemmåt, för att ta av bandaget. Jag satt med fötterna i blöt i en timme innan alla tyg kompreser var borta, och jag belv förvånad över reaktionen vatten-intårkat blod-dunka tån lite lätt mot badkaret: Det såg ut som en röksvamp! Men nu sitter jag ialla fall här med en tå som ser möglig ut, och en som ser ut som ett rött moln med en röd blixt. Fantastiskt! Nej nu måste jag sova, förlåt för det överdrivet långa inlägget, försökte dock att dela upp det lite (randomly) så att det inte skulle vara så kommpakt (som...mina andra inlägg...). Puss och kram!!
I morgon, så brinner det
Har varit hemma hela dagen och försökt undvika våra gäster från London (<--okej, normalt beteende, men jag har mina anledningar), som har bot hos oss över helgen och som åkte till flygplatsen runt kl fyra. Jag är folkskygg, så jag låtsdes sova hela morgonen och eftermidagen när dem pakade sina saker. Mellan där var dem borta i kanske en och en halv timme, så då passade jag på att äta lite, men jag blir så stresad av att inte veta när dem skulle komma, så det blev inte så mycket. Och när dem faktiskt hade get sig av, somnade jag av utmatning (försök själva att ligga hemma i sin säng från åtta på morgonen till fyra på dagen spänd som en fjäder) vilket gjorde att mamma hittade mig sovandes, när hon kom hem. Det var inte så populärt (efter gårdagens konflikt är inget speciellt populärt <-- orkar inte ta det nu). Det är också så att jag jobbar i kyrkan ibland (<--är shinto, så för mitt samvetes skull ska jag snart sluta) och vi brukar ha "ängel kväll" varje höst; man får komma och göra änglar av material från kyrkan. Jag älskar att pyssla, och min chef älskar att alla andra börjar pyssla när jag gör det, så min närvaro där är lite obligatorisk, och mamma hade fått för sig att det var idag, och skickade iväg mig, trots att jag knappt kan gå med kommentaren "så då kan du gå till skolan i morgon? Okej?". Nu är det ju som så, att det är nästa måndag det är pyssel. Idag var någon form av grupp som skulle ta hand om den "sydamerikanska temagudskänsten" i helgen, och när jag väl var där, kunde jag ju inte bara gå! Så jag satt där, och alla undrade nog hur jag överhuvudtaget viste, att dem skulle ha möte då. Efter en timme gick någon annan, och jag ursäktade mig, och flyde så snabbt (inte så snabbt... hrm, mina fötter...) jag kunde, rätt så förbanad på mamma. Träffade dock Vera (Esters lilla syster, väldigt trevlig människa) på vägen hem, och hon hjälpte till lite för att lugna ner mig. Men väl hemma igen var jag rätt så nere (har varit super deprimerad dem senaste dagarna, som inte har blivit så mycket bättre av att alla grälar och att jag blir instängd med några jag knappt känner) och deckade i sängen med SHINee och en stor dos självömkan. Pappa ringde, och hoppades att jag skulle bli bättre snart i fötterna, och sedan kom mamma hem. OJ-VILKEN-KA-TA-STROF! Hon var skit förbannad på mig (har fortfarande inte kommit fram till varför) och är det fortfarande! Hon stormade in och började skälla på mig för att jag hade gått iväg, hade ont, inte kunde gå till skolan, inte bestämt med pappa (för det trode hon att vi hade gjort) om jag skulle till skolan eller inte osv. Jag känner mig rätt värdelös (och lite orättvist behandlad) och känner värkligen för att dö just nu.Så, jag tror det är bäst att sluta skriva och stålsäta sig för en helvetisk morgon. (Bli aldrig som jag!!) STOR kram och förlåt för att det här inlägget inte blev så muntert.
Ps. på tal om det, spelade lite gitarr idag; Shinee och Ulrik Munther
When the starlight becomes rain
Har rött hår och blåa fötter; färgat (hår) och opererat (fötter). Tog bort bitar av stortånaglarna och bitar av självaste tån. Var andra gången, och hitils har det inte gjort så ont (kanske för att jag går på högdos tabletter). Hann även med att färga håret hos Moa, hennes mamma hjälpte mig att genomföra planen jag ruvat på i flera månade: att färga håret blodrött. Steg två i den planen, kommer bli att vänta ett år, för att sedan klippa av allt vid utväxt kanten. Så jag, som haft hår ner till skulderbladen hela mitt liv, kommer alltså få hår som sluta strax under öronen. Men det ligger långt in i framtiden. Det som nu ligger ca 16 timmar in i det förflutna, är Linn's fest. Det var en samling pirater, patomimer, element och allmänt konstiga varelser som lekte lekar, åt marängsviss och dansade. Människor jag kände innan på festen: Mo-chi, Linn, Fabbe, Anna N. Människor jag inte kände: ganska många (ca 20 st). Men det var jätte roligt (om man bortser från episonen då Anna försvan, och vi sprang omkring, helt utom oss av oro, och försökte hitta henne. Hon själv var relativt avslapnad när vi hittade henne, och var lite road över att vi var så skärrade) och i slutet satt vi som inte orkade dansa pga syrebrist, operationer eller bara ointresse, och pratade på balkongen. Nog det mysigaste jag gjort på ett tag^^ Och det är så skönt när man kan prata om saker, på en någorlunda inteligent nivå, och ändå ha det mysigt och rolig (jag käner några, som inte kan det, och efter ett tag, ja, man lyssnar helt enkelt inte så noga längre på vad som sägs). Pratade med några nya, som Sonya, Sam och Ludwig. Om dem bara gick i vår klass! Underbarare människor finns inte! Det blev en riktigt lyckad kväll, hade gärna stannat längre, men att gå tio i elva är väll inte helt tidigt heller, så jag är nöjd. Ska titta på "Star golden bell" nu. Kram!
Ps. Jag var utklädd till Grell ^^ (se bild)
Say goodbye...
Är hemma efter gårdagens operation, och lyssnar på låtar Alicia har skickat till mig. Lyssnade på Big bang's Haru haru, och kom på mig själv med att gråta som en bäbis. Lätt påvärkad...?
Wait. Am I seriously so obsessed that I'm watching videos of them sleeping?
Gippeul ttaedo, seulpheul ttaedo
Wah! Nu börjar schemat för hösten ta form, och det är inga dåliga grejor jag ska syssla med! Jag ska gå på kör (som vanligt), ta kurser i japanska och antagligen börja ta privat lektioner i sång med bästaste Linda (hon är typ som en "Petra" eller "Anna" fast, i sång<--Moa, du vet vad jag pratar om). Utöver och var inte helt nöjddetta är det skolarbete som gäller, och jag är redan stresad. Är helt övertygad om att jag kommer gå ut med "F" i alla ämnen, och vad jag ska göra då, vet jag inte riktigt (börja specialundervisning, ljushuvud!). Men, det lämnar jag åt framtiden (jo visst, det är därför jag inte sover om nätterna?<--Hrm, beror kanske även lite på, ja, hm, *viskar* Shinee). Jag har fått min origami bok, och var inte helt nöjd. Den innehöll inte riktigt världens roligaste figurer, och man får ont i huvudet av den, men jag är säker på att den kommer ge mig något i framtiden (och jag ville värkligen ha den, så, dumt av mig). Har även börjat intresera mig för "Nail art", especially med SHINee tema. Dumt då bara att jag har typ, två färger att använda, men jag får väll köpa nytt, helt enkelt. (Har försökt messa Moa som inte svarar, så om hon läser det här före mitt sms, kan hon messa mig<--just so you know). Puss och kram!
Elefanterna flyger i skymningen
Var hoss Ester i går kväll, på barnkalas. Vi var elva stycken femåringar som sprang omkring, dansade, åt godis och kletade chokladmoss på varandra. Vi skulle vara så barnsligt klädda som möjligt, så jag satte på mig ett par glitter tights (från första julshowen, skulle aldrigt köpt dem själv), en alldeles för stor rosa tröja (lånad av min lilla syster-->anledning till färg och storlek) och ett par svarta shorts. Allt detta kompliterades sedan av ett par rosa/grå/blå/grön randiga ben värmare (lånat av syster, igen), ett guldigt och ett rosa plast örhänge (sådana man får i prinses tidningarna, sparade från tio år tillbaka). en liten ryggsäck med en nalle utstickande från öppningen och två små fjärils tofsar som höll upp en liten bit av mitt hår på var sida om huvudet. Var faktiskt ganska nöjd (det blev i alla fall bättre än vad jag trodde att det skulle bli). Så, väll hemma hos Ester öppnades det packet (ett par torghandskar, ett armban och en tavla från mig), det kördes dansstopp med smurfhits och låtar från melodifestivalen, hela havet stormar med Ester's stor favorit: Oskar Linnros och lyssnades på nya stor-hitten: Ester's (och någon mer) rapp, tillfäligt döpt till "Mannen är det du?". Den var faktiskt ganska bra, om det inte varit för att huvudsakliga delen av det som sas, inte hördes. Men om man spelade in den på nytt, skulle den helt klart sälja stort. OBS! Ester blev inte stormförkust över att vi råkade höra den (det var alltså inte hennes mening att låta resten av världen ta del av detta mästerverk) och än mindre när vi fösökte spela in den. Men vi lyckades, så jag vill passa på att be om ursäkt; förlåt! Så, nu kan jag lyssna på den med rent samvete (<--vänta lite nu...). Vi lekte "mata varandra med chokladmoss fast ni inte ser varandra" leken (går ut på att två personer sitter med ögonbindel och skyddskläder, och ska försöka mata varandra med chokladmoss med varsin sked). Det var Nelly och Martina (?) som började, och det blev kladigt väre. Det var chokladmoss överallt. På bordet, på stolarna, på deras hakor, kinder, ögonbindlar, händer, skyddskläder, näsor och hår. När dem äntligen var klara var det Jill's och Emma's (?) tur. Dem tog på sig kläderna och ögonbindlarna, satte sig ner, sträkte fram skedarna, och lyckas med en gång. Alla blev jätte förvånade, och lite besvikna över bristen på klet, så när dem hade larvat lite fick dem gå. Efter det var det inte riktigt någon som ville, så det blev tårta istället, medan vi pratade om första gången vi träffade Ester. Jag kom inte ihåg, så jag var den ända som tråkigt sa "jag mins inte, men jag kommer ihåg att jag tyckte du var cool" medan alla andra kom med roliga och pinsama minnen. Sedan blev det prat om Benjamin (p.g.a repliken: nu ska vi inte prata om Benjamin) och om Olivia (p.g.a repliken: nu ska vi inte prata om Olivia), och sedan var klockan elva, och jag var tvungen att gå. Men det var en väldigt glad femåring som gick hem och lade sig för att sova.
P.S angående rubriken: Ester hade ett fönster öppet, och utanför det är det ett tak=man kan ligga där. Men det är precis vid kyrkan, så Estern sa att det inte är så bra om vi går ut där (håller med). Men under festens gång var det någon som kastade en godis elefant på någon, som i sin tur kastade den på Ester, som kastade ut den genom fönstret. Då sa någon "Jag trode att man inte fick gå på taket" varav Ester svarade "Mäniskor, ja, jag sa aldrig något om elefanter" och lade sedan till "Elefanterna flyger i skymningen". Jag tyckte det var fenomenalt, antecknade på mobilen och använde det här.
Lite perspektiv; 9/11
Det är nu tio år sedan "nine-eleven" inträffade, och varenda tidning, tv kanal och radio kanal, pratar om det. Dem tar upp vad som hände, vad som händer och vad som kommer att hända. Så, jag tänder ett ljus, för alla dem som dog då, när jag var fyra och fem månader, och för dem som fortfarande dör, varje dag. För det är när man sitter och äter tårta, och någon nästan tapar sin bit på golvet, och någon annan frågar "gick det bra", och personen som blir tillfrågad svarar "Nej, självklart inte. Barn dör i afrika varje dag och jag tappade nästan min tårtbit på golvet." som man får lite perspektiv. Och om man ser allting från ett annat håll, oavsätt vad omvärlden tycker om det och åsikterna man kommer fram till, så förstår man nog mer, än om man bara skulle tänka likadant som alla andra. För om man skulle tänka åtminstone en bra sak om allting som har hänt, vad kommer man fram till då? Och samtidigt, varför inte njuta av tårtbiten som man faktiskt fått istället för att slänga den på golvet i protest för dem som dör (b.la av svält) i Afrika. Och det är när man börjar tänka djupt, som man kommer på, dem kompisar som är ärrade i själen, och som man inte kan hjälpa, dem gamla som sitter hemma utan familj som hälsar på. Dem som blev berövade allt när dem var 18. Har inte dem ont, för att dem inte bor i Afrika? Klart dem har. Och hur kan man säga til någon "nej, din smärta är inte på riktigt, det är bara lyx problem" när dem kanske varit med om något som varit fruktansvärt? Man kan inte väga smärta och lidande. Om någon får en infektion i benet, som sedan leder till att man får amputera bort det, och någon annan skär sig på ett papper i fingret, och aldrig varit med om något smärtsamare, vem har mest ont? Det är relativt, personligt och inviduelt, var smärtan ligger på tabellen. Det finns inget facit för sorg. Och samma för glädje. En knapp kan vara det roligaste i världen. Och det räcker kanske att bara få titta på något, för att man ska bli glad. Och självklart ska man tänka på dem som har det svårt. Men att vara extrem, så extrem att man inte kan njuta och vara glad, har man inte förstått grejen. Var lycklig så mycket du kan, och försök hitta roligare sätt att hjälpa världen på en att vara deprimerad (Gå med i Nerdfigtheria)! Lite överseriöst inlägg idag, men det är sådan jag är. Ska försöka kompensera med ett lite muntrare om Ester's fest sen. Kram!
Even though it hurts to death...
Varit i skolan idag, har haltat omkring i för stora skor och med hjärtat nere vid fotknölarna. Har varit lite modfäld idag, och jag börjar känna av det mer nu på kvällen (som vanligt). Moa var sjuk idag, så jag hoppas att hon kryar på sig så att vi snart kan ses igen! Ska börja brevväxla med en kompis i göteborg, och det ska bli jätte roligt! Jag var väll kanske tio när jag slutade med mina två brevkompisar, så det är väldigt sentimentalt det här, att börja skriva och fråga varandra om saker så som man gjorde då. Har lysnat mer på shinee, några live spelningar. Skulle ha gjort läxor, men orkade inte riktigt. Det är väldigt svårt har jag märkt att ta initsiativ och faktiskt vilja göra något när man börjar bli mer och mer deprimerad. Hoppas att jag kan vända tillbaka snart, tills dess så får jag väll skära ner på skrivandet så att inte fler tar efter mig och blir depiga. Men stor kram till nästa gång!!
I grown so misarable wihtout you by my side
Alla episoder av "Hello baby" är slut.... *avgrunsdjup suck* Har varit hemma och varit sjuk (fötter+för lite sömn+lite feber+lite deprimerad+mycket blodbrist) och har då sett klart på alla avsniten där dem underbara medlemarna i Shinee tar hand om underbara Joongeun *snyft*. Men jag har även spelat lite gitarr (shinee låtar) och lyssnat på lite nya låtar jag aldrig hört förut (...Shinee det med), specielt "quasimodo" och "romatic". Har försökt skriva på mina naglar med nagellack idag (med ett värktyg jag inte vet vad det heter) och lyckades få till en halv bra och en helsabb (... det står "Shinee" och "Minho"... ja, jag är besatt!). Har även målat lite idag, och försökt rädda det jag sabbade när jag började i måndags. Tycker personligen att det är dags att sova nu, så jag ska somna in i den lätt alvedon-och-cyklonova påvärkade tillstånd. Kram!
If you're a nerd jump up and down
Så! Det är alltså: jag, Agi, Moa, Linn, Annso, och Irma som har sovit över på Anna's land (värmdö) och haft en helskön helg. Det började med present öppning hemma hoss Anna, tätt följt av en buss resa och en promenad till deras sommar stuga. Väll där hoppade dets stutsmatta, berättades drömmar och åt tacos. Efter maten och många långa diskusioner om ifall Agi egentligen var Rebecca Black (oklart), om det värkligen är bögarnas fel (svar:nej) och hurivida vi tyckte om Tingelings nya filmer (svar:nej, där också). Vi hade även fått varsin Tingeling-tiara, som (nästan) alla bar troget. Det han bli lite mörkt (räddslo-barometern hade redan höjts några snäpp) innan vi fikade, så pratet där blev väll mest Trololo mannen, läskiga varelser och typ kakor. Och vi brast ut i "robot unicorn" sången samt "bumbibjörnarna" när spökena började bli lite för påtagliga och granen blivit klasad som ett hot (eftersom han inte hade någon fru). Efter det, såg vi på "Sweeney Todd" (för det är ju sååååå lugnande för nerverna att se på lite splatter) och jag fan den riktigt bra (aldrig sett den förut<--STORT brott om man är Johnny Depp/Tim Burton/Helena Bonham Carter dyrkare=jag). Sedan somnade alla bland godis papper och chips för att vakna nästa dag till en frukost i det fria och en "gissa vem" lek på bryggan. Hemmfärd blev buss och bil för min och Agi's del, och allt slutade hemma hoss pappa.
Sitter nu hemma istället för att vara på kören. Anledning: Nageltrång på ena tån (ska opereras) varande ärr från förra opererade nageltrånget+min vanliga fot. Senad sprang jag runt för att hitta present till Ester, kom hem, och började inprincip gråta av smärta i båda fötterna. Ska se på Shinee (ni slipper inte undan! Lite måste jag få skriva om dem) när dem gör sista rycket i "Hello baby". Ska nog inte se klart hela, jag vill spara lite att se på senare <--kommer inte lyckas). Stor kram
????
Sitter hemma framför datorn och kan inte tro mig själv när jag emot alla tonårs regler tänker, "Nu ska jag plugga". Och jag känner inget direkt ombehag av tanken på det häller!! Vilket fick mig att starkt börja tvivla på min männsklighet och min plats i samhället som tonåring. Vilket i sin tur, lede till att jag satt helt tom i skallen och hade världens diskution med mig själv, hurivida jag skulle göra läxorna eller inte. Så nu sitter jag här, och ingen av åsikterna har riktigt vunnit än, så jag tar medelvägen: skriver ett inlägg om hur det är ett vara fjorton i detta samhälle (och hur man kan hammna i krig med sig själv för att man vill(?) göra läxor). Okej okej! Nu tusan ska det pluggas om cancer och islam, desimaltal och literatur! Kommer antagligen tillbaka med ett inlägg om Anna's über fest efter att ha blivi oändligt smart (ironi, ironi). Puss!!
Ps. angående bilden: jag sökte "krig med sig själv" på google... bara så att ni vet
It hurts to realize that I can move on without you
